”Du, hur känns det nu då när det kommer in en kvinna till?”. Den här frågan har jag alltför ofta fått, med ett höjt ögonbryn och menande blickar. För jag, som först varit enda kvinnan på IT-konsultbolaget, sen första och enda kvinnan i ledningsgruppen och vidare styrelse, sågs plötsligt som konkurrensutsatt. Som kvinna konkurrerade jag ju inte med männen. ”Hur känns det att inte vara den snyggaste tjejen längre?”. Nej, vi kvinnor hade en egen liga där vi såklart bara konkurrerade med varandra, helst om saker som utseende.

Att krossa glastak och kämpa i machomiljöer, som det ofta är i mansdominerade IT-organisationer, beskrivs som något att vara stolt över, med ett ”titta på mig, kan jag så kan andra”. Som om det vore något att sträva mot. Det är det inte, det är bara slöseri med resurser och energi. Vi vet idag att blandade grupper är mer kreativa och innovativa samt att jämställda bolag lyckas bättre. Ändå möter jag så många IT-organisationer som tror att de kan använda jämställdhet som en fernissa. Ett tunt lager stryks på med ett värderingsord här och en kvinna på chefsposition där. Sen är det klart och de kan fortsätta i stort sett som tidigare. Och för all del, vill ni fortsätta så är det upp till er. Ni kommer att självdö förr eller senare. Vill ni däremot vara med och fortsätta växa och framtidssäkra er så är mitt tips att titta djupare än så, och våga utmana självbilden om att ni är ett jämställt bolag.

För det handlar faktiskt om vilja. Att vilja på riktigt, och sen omsätta det i praktiken. Vilket inte heller borde vara så svårt eftersom det fortsatt kommer att vara huggsexa om talangerna inom IT, och vi idag vet att de generationer som kommit och kommer ut från universitet de senaste åren väljer bolag utifrån sunda värderingar, flexibilitet och utveckling i ett större perspektiv. Unga välutbildade kvinnor är mycket mer medvetna än jag själv var, och varför skulle de välja att jobba någonstans där deras energi går åt till att motbevisa fördomar och slåss mot strukturer? De har bättre saker för sig, saker som programmering, problemlösning, innovation och digitalisering.


Lästips: Vi har låtit svenska IT-chefer svara på frågor kring synen på IT-organisationens roll, framtiden och trender. Här kan du ladda ner hela rapporten.


Jag vet att det kan vara obehagligt att utmana sin trygga självbild, och det är det obehaget som ofta skrivs om i ord som ”det finns ju inga kvinnor inom IT!”. Som att det här är en rent omöjlig uppgift. Det är det inte. Det finns kvinnor, på alla nivåer och fler än någonsin kommer ut från tekniska högskolor. Titta bara på vad som hände med de börsnoterade bolagsstyrelser som stod inför ett verkligt hot om kvotering om de inte fixade en jämställd fördelning i år. Valberedningarna lyckades skaka fram 46 procent kvinnor bland nyinvalda ledamöter, trots att det inte ”funnits några” förut. Och jag vet att det finns betydligt fler än så.

Av personlig erfarenhet kan jag säga att de absolut bästa stunderna i min karriär har varit när den där andra, tredje och fjärde kvinnan kommit in på arbetsplatsen och i ledningsgruppen. När jag inte längre varit ”kvinnan”, ”det kvinnliga perspektivet” eller ”alla kvinnor” utan kunde delta och utmärka mig genom min kunskap och mina intressen istället. Det ger den personliga insikten om hur stor möjlighet som finns i varje rekrytering och varje befordran. Det handlar om att ta tillvara på verklig potential och därmed göra bättre resultat samt att bli mer attraktiv som arbetsgivare och leverantör. Och mer attraktiv som bransch, så att fler väljer vår väg. Det är bara att bestämma sig.

 

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Jennifer Råsten

Business consultant, board member and political spokesperson

Jennifer Råsten, Block13, är coach och fristående konsult med fokus på organisation, rekrytering, kultur, tillväxt och förändring.